Vad är mögel
När man talar om mögel i byggnader menar man vanligen mikrosvampar och vissa bakterier. Dessa kan etablera sig på byggnadsmaterial.

 

Det finns ca. 300 000 olika arter av mögel,

i våra bostäder är det ett 50 tal som kan förekomma.

Bakterier och svampar är skilda typer av organismer. En gemensam egenskap är att de saknar klorofyll och därför inte kan tillverka sin egen näring, som växterna gör vid fotosyntesen.

Dessa mikroorganismer är beroende av annat organiskt material för näring och energi. Näring får de genom att bryta ner dött organiskt material. I naturen har de därför en viktig roll i kretsloppet.

Mikroorganismerna växer inte i luften utan på material, men frigörs till luften på olika sätt. Luften innehåller därför alltid en mängd mikroorganismer.

Mikroorganismers näring
Mögel och bakterier avger sporer, toxiner samt ämnen i gasform som människor

kan bli sjuka av.

Mikroorganismer behöver fukt, näring, syre och rätt temperatur för kunna livnära sig.

  • Fukt: Det krävs fukt för att mikroorganismer ska växa till men efter tillväxt överlever vissa arter länge utan fukt (vilostadium )
  • Organiskt material (näring): Trä, spån- och gipsskivor, asfaboard, mineralull, sand, betong, linoleum, plast mm.
  • Syre: De flesta mikroorganismer kräver tillgång till syre (aeroba), men det finns även dom som inte tål syre (anaeroba).
  • Temperatur: Olika arter kräver olika temperaturer. Allt mellan 0-80 C?.

Mikroorganismer kan avge gaser (lukt) i upp till 40 år efter det att de har dött.

Arter & symptom
Nedan är ofta förekommande mikrober i byggmiljön och vissa har negativ påverkan på vår hälsa.

Acremonium
Förekommer i fuktiga miljöer, t.ex. källarväggar. Kan ibland vid höga halter vara sjukdomsframkallande.

Alternaria och Ulocladium
Är vanliga i naturen. På människor är de kända under namnet bagarlunga eftersom Alternaria förekommer på korn. Kan ge astmatiska reaktioner.

Aspergillus
Det finns många arter av Aspergillus. Några kan angripa lungor, ögon etc. samtidigt som de ger olika astmatiska och toxiska reaktioner. Aspergillus versicolor betraktas som ”sjuka hus” indikator.

Aureobasidium
Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum. Den bildar ett stort antal sporer som kan ge lungproblem och eventuellt allergi.

Chaetomium
Förekommer på cellulosahaltigt material som papper (gipsskivor), masonit, spånskivor etc. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material. Chaetomium kallas även mögelrötasvamp eftersom den orsakar rötskador och försämrar hållfastheten i materialet.

Cladosporium
Är vanlig i naturen och längst ned i kylskåpet, på tapeter, jord etc. Den kan ge höfeber och astma samt producera toxiska ämnen.

Eurotium
Antas allmänt vara en ”välvillig” mögelsvamp.

Exophiala
Förekommer i nedbrutet trä och jord. Kan ge hudproblem.

Fusarium
Producerar flera sorters mycotoxiner. Trivs i fuktiga miljöer och Fusarium kallas även”vattenskada” indikator. Fusarium är en toxinframkallande organism och betraktas som en olägenhet för människors hälsa om den förekommer i inomhusmiljön.

Mucor
Är vanlig i husdamm och kan ge luftvägsallergier.

Penicillium
Är vanlig i inomhusluft. Det finns många arter av Penicillium och ett flertal av dessa producerar mycotoxin. Några är kända för att orsaka ”sjuka hus” -problem.

Phialophora
Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum och utomhus är den vanlig på trä med jordkontakt. Förekomst av denna svamp tyder på att det är eller har varit mycket fuktigt .

Trichoderma
Växer på trä och träbaserade material, där de kan utvecklaimmunförsvarsnedsättande egenskaper.

Scopulariopsis
Är vanlig såväl inom- som utomhus. Den kan angripa hud och naglar på djur och människor.

Stachybotrys Chartarum
Stachybotrys chartarum växer främst på platser som är mycket fuktiga med cellulosahaltiga material, till exempel tapeter eller gipsskivepapper. Ofta ses den i samband med vattenskador i byggnader.
Medan andra mögelsvampar i byggnader ofta förknippas med mera diffusa symptom som till exempel trötthet, huvudvärk eller ögontorrhet kan Stachybotrys chartarum dessutom orsaka mera akuta symptom såsom blödningar i andningsvägarna. Stachybotrys chartarum kan också orsaka reaktioner vid hudkontakt, och svampen anses ha nedsättande effekt på immunförsvaret. Stachybotrys kallas även ”vattenskadeindikator”

Wallemia
Är vanlig i inomhusluft, kan ge hudproblem.

Rhodotorula
Är en jästsvamp. Samtliga jästsvampar är ett tecken på fuktig miljö.

Streptomyces
Streptomyceter är bakterier som ofta lever tillsammans med mögelsvampar och andra bakterier i angripet material. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material, även betong. Geosminlukten är svår att få bort från byggmaterialet, kläder och möbeltextilier även om det mikrobiella angreppet åtgärdas.
Förutom Geosmin har vissa streptomyceter visat sig stimulera cytokinprodution och Streptomyces griseus, som är vanligt i byggnader, producerar toxinet valinomycin.

Bacillus
Är en sporbildande bakterie med ”unken” lukt. Den överlever torra förhållanden och kan växa till om ny fukt tillförs. Den förekommer ofta i mikrobiellt skadad mineralull.

Äkta hussvamp är ett näraliggande problemområde
Den äkta hussvampen, Serpula lacrymans, är vår mest fruktade fiende bland rötsvampar. Det beror på att den under gynnsamma omständigheter (för svampen) kan bryta ner bjälkarna inom ett stort område på mycket kort tid, och att det är komplicerat att sanera en angripen byggnad. Den som har otur kan råka ut för att hussvampen spridit sig genom flera våningar innan den upptäcks. I sammanbyggda hus kan den dessutom ha spridit sig till grannen.

För att överleva kräver S. lacrymans dessutom tillgång till kalk och vatten. Kalk kan den få från murbruk, puts, betong, gips, mineralull leca, eller andra kalkhaltiga material. Kalken används till att neutralisera pH, eftersom Serpula lacrymans utsöndrar oxalsyra. Finns det inte tillgång till kalk så dör svampen ” i sitt eget syrabad”.
Äkta hussvampen kräver relativt låg fuktighet jämfört med annan hussvamp. När fuktnivån kryper till under optimal, så slutar svampen att växa aktivt. De kan däremot ligga i dvala under något decennium utan att dö, och börjar växa igen om träets fuktkvot stiger till rätt nivå.
Serpula lacrymans kännetecknas av att det angripna träet blir lätt brunfärgat, och spricker i djupa sprickor med ca 50 mm mellanrum eller mer. På golvet kan ofta iakttas ett brunt pulver, som brukar liknas vid kanel eller kakao.

Optimal temperatur är ca + 20°C och svampen dör vid ca + 37°C.

 

Sanering av mögel i byggnader.

Traditionella metoder är att sänka luftfuktigheten, behandla mögelangreppen med kemiska bekämpningsmedel och byta ut angripet byggnadsmaterial.

 

Tyvärr har många husägare som gjort dyra saneringsåtgärder, i efterhand konstaterat att problemen återkommer.

 

Nyligen gjorda undersökningar visar att tex, kemiska bekämpningsmedel är så gott som helt verkningslösa.

Sammanfattningvis har man konstaterat att gjorda åtgärder snarare har förvärrat problemen med mögelsporer och dess toxiner i inomhusluften.

 

Vad är det som händer

När livsbetingelserna för mögel/svampar försämras, stressas de och sporproduktionen

ökar markant, detta med syftet att sprida sig till nya områden där förutsätningarn för  arten att överleva är goda.

I det begränsade utrymme som en byggnad utgör, resulterar det i ohälsosamt höga halter av mögelsporer och dess giftiga toxiner.

 

Vid åtgärder mot mögel brukar det första man gör, vara att torka ut fuktiga områden i byggnaden, och redan här uppstår en reaktion som man inte förväntar sig.......

mögelsvamparnas aktivitet ökar!

 

Vår rekomendation:

Vid mögelangrepp använda joniserande saneringsaggregat

Efter genomförd sanering installera Luftrenare - Joniserande, eller Fotokatalytisk

för att över tid få en effektiv reduktion av mögelsporer, pollen, kvalster etc.

i inomhusluften.

 

Därefter genomförs vid behov mera långsiktiga åtgärder, som att torka ut byggnadsdelar

installera krypgrundsavfuktare, byta ut angripet och skadat byggnadsmaterial.